Ögonblick 79

Ögonblick 78

Ögonblick 77

Egmonts erbjudande

Fick hem lite erbjudanden från Egmont av olika anledningar (för förälder, tidningsprenumerant m.m.) där det presenterades fina exklusiva erbjudanden.

Flera av dem kan jag absolut tänka mig införskaffa. Och enligt deras egen jämförelse med butiks rek.pris så skulle jag kunna få varorna mycket billigare.

Om det inte var för att om man köper de i butik så är de billigare än vad jag fick i erbjudandet.

Önskar jag kunde scanna in och visa.

Men nyutgåvan av Farbror Joakims liv, de två Musse Pigg-serier som annonserats om det senaste året i nästan samtliga tidningar och några barnprenumerationer var alla dyrare via Egmonts fina erbjudande än vad jag hittade när jag slog en snabb sökning på nätet.

Det är ju nästan som Black Friday, med lurendrejeri och prisjusteringar med förhoppningen att köparen åtminstone skall känna sig nöjd med att ha fått procenttecknet nedtecknat på kvittot även om slutsumman är högre än normalt.


Och på tal om Black Friday. På Dintidning.se fanns det några bra erbjudanden på halva priset för prenumerationer. Synd att det inte gällde alla tidningar, då hade jag beställt alla jag för närvarande inte prenumererar på. Och synd att jag betalat några nyligen för ytterligare ett år, annars hade man sparat undan några kronor där.

Men det uppskattas, jag försökte se om det fanns liknande erbjudanden i Norge där jag prenumererar på några tidningar ifrån men kunde inte finna något.


Så inför nästa år hoppas jag att det återigen erbjuds liknande erbjudanden. Då ska jag teckna mycket!

Ögonblick 76

Novell - Boel och rullatorn

Här nedan följer en nyskriven novell. Det känns kul att återigen ha börjat skriva något. Har några opublicerade texter på datorn så de kanske får dyka upp här om någon finner de läsvärda.

Tystnaden som lade sig var likt den råa kyla en frusen höstmorgon.

Det bet till i hela kroppen, feberkyla och rysningar kittlade igång kroppens blygsamma behåring att stå i givakt.

Och alla bara tittade.

En sekund passerade. En till. Någon vred sakta bort blicken. En annan fumlade med sin telefon. En tredje skulle vilja göra något men hade inte tid.

”Hj... Hjälp!”, kved Boel med sina frasiga läppar, i kontakt med sandbeströdd nylagd kullersten.

Torget var fullt av människor. De flesta fast i genvägen mot en snar död som vanligen kallades stress, där barnpassning, karriär, avundsjuka och enormt stort egotänk var några basingredienser som snarare förenade alla människor och gjorde dem lika än tvärtom, vilket verkade vara vad många strävade efter.

Torget var fullt av människor. Någon knäppte ett kort, skrev ett inlägg på sociala medier med texten gubben ligger och kvider. Vad är det för värld vi lever i, kan ingen hjälpa?

”Lyft upp honom då”, ropade en busschaufför från sin bekväma sits inne i linje 43's röda buss.

Två för varandra helt okända människor blickade hastigt mot varandra, sedan på gubben och sedan tillbaka. Därefter bort och båda hade ett kilo mer tyngd i sina redan besvärade hjärtan.

Boel kände hur ryggen värkte, det var inte bra att ligga på mage. Den högra svullna foten sände signal efter signal till det lilla huvudkontoret att något inte stod rätt till. Markens väta hittade sakteligen in genom hans slitna klädlager och bekantade sig med hans åldrande hud. I ögonvrån kunde han se sin rullator en meter längre fram, glänsande vinröd med inoljade bromsar. Boel gillade sin rullator. Han hade gjort den själv. Må så vara att han hade mer år i bagaget än de flesta andra. Må så vara att kroppskrafterna som fanns idag knappt var mätbara med hans storhetstid. Men tid hade han ju. Massor. Och vecka efter vecka ute i sin ouppvärmda lilla verkstad resulterade ofta i praktiska ting. Så när hemtjänstpersonalen hade föreslagit en rullator så han kunde ta sig lite ut på byn började Boel skissa och fundera. Han beställde färdtjänst och besökte järnaffären. De nya sedlarna var inte så bekanta för honom men av siffrorna att döma så hade han de pengar som krävdes för att köpa det mesta utav materialet som behövdes.

I gäststugan på tomten, som han hyrde ut till en cykelentusiast för att kunna få ihop sin egna ekonomi, hade Boel fått bekanta sig mer med en dator. Henke som ynglingen kallades hjälpte honom att införskaffa feta bromsar och kromade detaljer, allt från någon kinesisk butik som sölade i över en månad med att få hem alla saker han behövde.

Men särdeles bråttom hade han ju inte, så han väntade. Och svetsade och trixade. Pratade med Henke igen och beställde lite schyssta lysen och annat blingbling till dekoration.

Och så lagom till höstens antåg då både löv från träden gulnade och föll och snor från näsan gjorde likaledes var vrålåket till hemmasnickrad rullator klar. Henke fotade och publicerade bilder på nätet. Boel synade svetsfogarna en sista gång. Provbromsade och tog sig en vända ned till postlådan. Där blev han lite nostalgisk. En gång i tiden då han precis börjat livet som gammal och grå hade han tillbringat förmiddagarna nere vid sin postlåda. Med vinkar och leenden fälla någon lustig kommentar om att några räkningar inte var aktuellt i hans låda då de tappert kämpande brevbärarna stressade fram.

Sedan vände Boel tillbaka, för hemtjänsten hade redan plockat in posten då de kom förbi med lunchen.

”Bär det av ner till city Bonkan?” frågade Henke som pumpade luft i sin racercykels bakdäck. ”Ner och provköra kärran liksom?”

”Ja du Henke”, viskade Boel hest. ”Jag tror nog bestämt att jag ska ta mig ned till torget en liten sväng. Där har jag inte varit sedan jag ordnade med Mirandas begravning.”

Sorgetårar föll inombords då tankarna på hans älskades bortgång gjorde sig påmind.

”Jag ska se om de har något nummer av Fantomen i kiosken”, mumlade han och tittade upp med darrig blick.

”Schysst Bonkan”, flinade Henke och knäppte på sig sin cykelhjälm. ”Ses senare då mannen.” Och så for han iväg iförd löjlig mundering, sittandes på en obekväm sadel högt upp i luften.

Så Boel gick in, putsade till sitt yttre och drog på sig en kappa vars doft påminde honom om styrkans år, då kraft och liv sprudlade i kroppen.

Det tog sin lilla stund. Den dryga kilometer som ledde in till samhällets torg var fuktig av nattens regn. Dimma hängde kvar i luften och trots att solen försökte hitta någon springa i molntäcket att skina igenom så lyckades ingen värme hitta fram.

Inga av de han mötte hälsade. De flesta hade pluggat igen öronen och stirrade rakt ned i sina skärmar. Boels tankeverksamhet krävde sin stilla gång och innan han kunde placera ansikten på dem han mötte hade de för länge sedan skyndat förbi.

Men en halvtimme senare kom han till torget, där de tydligen hade lagt ny sten kring fontänen i mitten. Hans rullator rullade fint och de stötdämpande handtagen absorberade de små skakningarna den ojämna stenen frambringade. Han hade bara varselljus på då det var mitt på dagen, men stolt kunde han känna hur många inspekterade hans vrålåk. Det där med att konstruera kunde Boel minsann!

Kioskens dörr var öppen. Det var två trappsteg upp. Boel ställde rullatorn intill väggen och släppte taget. Lite orolig var han, men byborna var ju ändå snälla så risken för stöld bedömdes som liten.

Men det var många dagar, ja år, sedan Boel sist hade ansträngt kroppen så mycket på en och samma dag. Han hade ju mest tillbringat tiden inomhus läsandes sina serietidningar eller varit ute i verkstaden med Henke och skruvat lite cykel. Tre gånger om dagen fick han besök av ständigt utbytt hemtjänstpersonal, som kom med mat och hjälpte till med lite praktisk städning.

Så när han tog ett darrande steg kände han hur de trötta fötterna skrev på protestlistor och klagade högljutt. Tvivel for igenom hans huvud och Boel bestämde sig för att återvända till rullatorn, sätta sig ned på den och slå på rumpvärme och återhämta sig. Så smidig som en långtradare inne i ett parkeringshus snurrade han runt på fläcken och tappade balansen.

Dunsen hördes knappt. Det var som om han var på ljudlös och bara lite vibration avslöjade att en gubbes kropp bekantade sig med marken under honom. Andan gick ur honom. Tårar vällde fram i ögonen.

Ingenting hände. Boel hörde vag verksamhet runt omkring honom. Men det var som om han inte riktigt fanns där mitt ibland dem. Han hade aldrig önskat vara i vägen för någon. I hela sitt liv hade han strävat efter att göra rätt och vara behjälplig. Att efter många års tjat från Mirandas sjukbädd acceptera hjälp i hemmet från hemtjänsten var en stor stolthetens klump att svälja ner.

Men nu bad han om hjälp. Kraxande hest. Men han bad. Och det hände ingenting.

Det passerade flera minuter. Hans ögon var stängda. Andningen ansträngd. Ansiktet rött av blod som pumpade upp en huvudvärk som fick det att ringa i öronen. Så hördes lite sirener. Dörrar som öppnades. Händer på hans kropp. Han blev försiktigt upplyft på en bår. Någon ung förmåga med armar stora som trädstammar försökte få kontakt med honom. Ena ögat öppnades. Boel tittade.

Han bars fram till ambulansen. Det rann inte bara snor från näsan, metallsmaken från blod rann mellan hans gulnande tänder. Och Boel tittade.

Där bredvid kiosken stod hans glänsande rullator med inoljade bromsar. Varselljusen var på. Rumpvärmaren var avstängd. Och han ville som säga att de skulle ta med den. Men inga ord kom över hans läppar. Skaran med människor tittade mot honom, med besvärade miner, sedan ned i marken. Sedan sneglande mot varandra. Frågandes varför de inte gjort något. Varför ingen hade hjälpt, annat än den nu som hade ringt ambulans.

Med smärtande samveten skingrades skaran, kvar blev bara rullatorn.

Boel åkte iväg till sjukhuset. På kvällen skulle Henke besöka honom. Boel skulle då be honom hämta rullatorn.

”Lugnt Bonkan, det kirrar jag”, viskade Henke och klappade honom försiktigt på armen.

Trött och sliten log Boel något. Sedan blundade han och somnade.

Uppdatering

Tomaterna rasar samman, det har regnat väldigt mycket under min semester och tyvärr har flera plantor skadats.

Annars har det inte varit särdeles händelserikt under veckan som varit. Jag har ritat väldigt lite, mest på papper men det är undanplockat så jag lägger inte upp någon bild.

Nu kommer jag fokusera på en uppfinning till mitt jobb, där delar är beställda så jag snart kan bygga ihop min prototyp. Förhoppningsvis fungerar det som jag tänker mig och då skall den testas i vinter när minusgraderna kommer. Spännande!


Ser även över en annan möjlighet med serier, försöker vara lite obekymrad och inte följa så mycket planer just nu. Istället får skaparglädje och inspiration styra.

Det blir även lite mer skrivande, vi får se hur det arbetet fortlöper.

Semester

Nu har jag lite semester så det kommer inte publiceras någonting under lite mer än en vecka.

Om jag får tid att rita något under ledigheten så visar jag kanske upp det här.

Ögonblick 75

Ögonblick 74

Ögonblick 73

Ögonblick 72

Ögonblick 71

Ja då kom den här igen. Den är väl knappast särskilt bra och än mindre lätt att fatta om man inte såg den just i samband (plus lite beskrivande text under) med den it-skandal som fyllde nyheterna för några veckor sedan. Men men, det är inte därför jag gör dem, det viktiga är att hålla igång med något och ha kul i arbetet :)

Skisser

Att skissa kan vara så svårt! Men samtidigt är det ganska roligt. Jag tror att väldigt mycket kommer lossna i mitt ritande om jag bara lär mig att skissa.

Här är lite exempel från i morse innan jag gick till jobbet :

Jag är lite för ivrig och vill bara rita klart min bild, men sakta men säkert kommer nog tålamodet i skissandet fram. 

Ögonblick 70

Färdig sida

Nåja, nästan färdig.

Men så här torde det i runda slängar ungefär bli. Nu ska jag låta den få vila några dagar och sedan redigare detaljer lite mer (flytta text, färg och dylikt).

Tror jag kommande dagar, nu när jag börjar arbetar igen , mest ska försöka träna lite på lite detaljer. Har veckans inkomna tidningar bredvid datorn så kan ha dem som inspiration. (Uti vår Hage, Knasen, 91:an)

Klicka för att förstora bilden.

Programmet jag använder (Krita) är ett bra program, men oj vad jag har problem med det! Börjar mer och mer lära mig hur det fungerar men tror det kommer ta sin lilla tid innan jag får riktigt kläm på det.

Har haft photoshop tidigare, men min licens gäller inte längre så jag valde att testa något som inte kostar en massa pengar.

Som ni ser så finns lite skräptext kvar, alltså text som har varit någonstans som sedan flyttats. Det är en av Kritas kanske svagaste punkter, textverktyget. Många kreatörer har klagat på detta och jag tror de arbetar fram en ny variant av verktyget. Jag har frustrerat försökt få det att fungera och nu vet jag på ett ungefär hur jag ska göra. Dock blir det lite buggar som i bild ovan. Antingen raderar jag all text, då försvinner skräpet, men så får jag ju också skriva om allt igen. Så jag tror jag ska fuska lite sedan och bara måla över texten.

Ögonblick 69

Ögonblick 68

Ögonblick 67

Ny serie

Hej och hallå,

håller på med en ny typ av serie. Det är ensidors-historier som är lite utav en förlängning av serien Ögonblick. Så här ser en del av sidan ut just nu (håller på att arbeta med den så det är inte säkert att slutgiltiga resultatet blir så som nedan visas)

Klicka för att förstora bilden

Jag har verkligen roligt när jag nu har börjat rita igen. Har inte varit så aktiv i mitt ritande sedan jag gick i skolan, så det är cirkus 10 år sedan jag ordentligt har ritat något. Känner tydligt av det för det är så fruktansvärt svårt men det hindrar inte mig just nu. Huvudsaken är att kreativiteten får flöda och så hoppas jag att resultat och teknik förbättras med tiden.

Ögonblick har kommit till 100 bilder, det är kul. Så jag har nu tagit paus från den och skall när arbetet börjar igen sträva efter att färdigställa sidan som visats ovan. Jag kommer fortsätta med ögonblick under hösten igen.

Tillsammans med en av mina många bröder håller vi på med en lite tyngre serie. Jag gillar psykologiska historier och vill gärna förmedla mycket känsla. Det kan jag bra i text, men har svårare för att presentera det i bild. Så han som orkar mycket bättre än jag med att slipa på detaljer och justera bilder i evighet, skall hjälpa mig med den serien. Tanken är att ha fått manus färdigt och även gärna prologen både skissad och eventuellt tecknad också. Vi får se hur det arbetet fortlöper.